Vikten av ord
Tänk vilken makt och vilken styrka vi besitter som kan läsa och förstå.
Alla har vi något starkt minne till en viss typ av ord, mening eller text. För mig har alltid text varit viktig i musik. Jag vill på något sätt använda musiken till det känslomässiga tillstånd jag befinner mig i, eller vill befinna mig i. "Peppsång", ordet syftar mycket åt det positiva, men lika mycket som jag kan behöva en viss typ av musik för att bli på och peppad behöver jag också ibland en annan typ av musik för att förstärka de känslor som redan finns. Jag vet inte hur det är med er andra men jag själv målar upp hela scenarion och detaljerade bilder till den text och musik jag lyssnar på. Det kanske är vår tids moderna poesi. Smaken är som baken, jag lyssnar gärna till musik med lite tanke och story - just för att få den där bildliga effekten i mitt huvud. Nu pratar jag givetvis inte (för min del, det kanske är jätte givande för andra) om musik där vi loopar orden "ass, cash and titties" Ni förstår vilken typ av musik jag menar. Jag är ett stort fan av den tidiga amerikanska hiphop som gjorts, lika mycket som jag älskar gammal rökig jazz och stökig psykedelisk syntpop, instrumentalt, hård teknisk metall eller ljuva mjuka stråkar och piano som smeker. Men det är ju bara du själv som vet vad som träffar just dig och ditt känslocentrum verbalt. Musiken har spelat en stor del till väldigt många av mina starkaste och viktigaste minnen i livet.
Alla har vi något starkt minne till en viss typ av ord, mening eller text. För mig har alltid text varit viktig i musik. Jag vill på något sätt använda musiken till det känslomässiga tillstånd jag befinner mig i, eller vill befinna mig i. "Peppsång", ordet syftar mycket åt det positiva, men lika mycket som jag kan behöva en viss typ av musik för att bli på och peppad behöver jag också ibland en annan typ av musik för att förstärka de känslor som redan finns. Jag vet inte hur det är med er andra men jag själv målar upp hela scenarion och detaljerade bilder till den text och musik jag lyssnar på. Det kanske är vår tids moderna poesi. Smaken är som baken, jag lyssnar gärna till musik med lite tanke och story - just för att få den där bildliga effekten i mitt huvud. Nu pratar jag givetvis inte (för min del, det kanske är jätte givande för andra) om musik där vi loopar orden "ass, cash and titties" Ni förstår vilken typ av musik jag menar. Jag är ett stort fan av den tidiga amerikanska hiphop som gjorts, lika mycket som jag älskar gammal rökig jazz och stökig psykedelisk syntpop, instrumentalt, hård teknisk metall eller ljuva mjuka stråkar och piano som smeker. Men det är ju bara du själv som vet vad som träffar just dig och ditt känslocentrum verbalt. Musiken har spelat en stor del till väldigt många av mina starkaste och viktigaste minnen i livet.
Tro det eller ej, men jag har alltid tyckt att poesi är liite töntigt. Poesi är sådant som trötta äldre män med grå skäggstubb skitig frotébadrock, boendes någonstans i en ödslig stuga vid en sjö håller på med. Tills den där dagen jag fick en dikt av en vän. Den träffade mig så hårt, rätt in. Jag blev helt tagen. Orden tillsammans som var skrivna på den knyckliga lilla lappen är bland de vackraste jag hört.
För att inte tala om Mando Diaos fenomenala insats att tonsätta Gustaf Frödings dikter. Ljuvligt sätt att få nya generationen att kanske upptäcka det vackra språk vi faktiskt har.
