wordofart.blogg.se

Steg ett i min karriär består just nu av att lära mig så mycket som möjligt av de programvaror jag kommer att jobba mest med i framtiden. Addobe's olika program för bild och text redigering, jag är inne och snokar på Photoshop och Indesign. Vilka fantastiska program det är, man kan i stort sett göra allt, det är därför det är lite svårt. Men tacksamt alla forum och hjälpvideos som finns på nätet så kan man lära sig en hel del på egen hand. Dessutom så  tror jag att när man väl kommer sitta och jobba med det på daglig basis (Eller för den delen kunna få sitta i lugn och ro utan att bli avbruten varje kvart av sina barn..) så blir det mer och mer naturligt och man lär sig snabbt att orientera sig i programmen. Andra bra saker att ha med sig, som jag tycker är roligt är retorik (Duh). Det är det som hela mitt framtida jobb kommer att cirkulera kring. Men, som jag skrev i något av mina första inlägg, det är övning, övning och åter övning som gäller när det kommer till språk och skrivande. Du kan aldrig bli fullärd. Allt jag kan läsa och komma över som är intressant och som kan vidga mitt språk och min allmänbildning kommer att gynna mig. Det finns alltid ett annat sätt att utrycka sig på.

 

Från en sak till en annan. Det är ju helt fantastiskt att vi har tillgång till datorer (Ja, jag vet, det tidigare inlägget handlade just om faran kring det och alla varningssignaler som jag är orolig över..) Men jag är ju inte mer än människa, och en ganska bekväm sådan. Jag minns tillbaka till 3'e klass. Jag skulle skriva rent ett papper med en uppsatts. Min lärarinna Britt (En elak, sträng och orättvis människa med benig näsa, höga kindben och glasögonen längst ut på nästippen, ni vet vilken typ jag menar) vill att jag ska stanna kvar efter skolan för att skriva klart den här uppgiften, suckar djupt och frågar om jag ska göra det för hand eller på datorn. "Datorn går mycket snabbare att skriva på om jag ska skriva rent, dessutom så blir det snyggt" tänkte jag och satte mig bestämt där. Det tog en bra stund.. en braa stund, jag ville verkligen använda den där datorn, men jag fick inte för Britt göra som jag ville, utan jag skulle följa ett "tangentbordsschema" en bild på ett tangentbord som hängde på väggen bredvid datorn. Illustrationen visade ett tangentbord och nedanför en höger och en vänster hand, sedan var det uppdelat i färger osv. Tiiden giick så otroligt långsamt, Britt suckade, stånkade och stönade. En tangent i taget, en tangent närmre pensionen (Övertygad om att hon tänkte så) 
Nu såhär när jag tänker tillbaka på det så har ju allt vad datoranvändande för min del flutit på väldigt naturligt och fingrarna klapprar över tangentbordet utan att ens behöva titta på det, orden liksom rinner ut genom mina fingrar. Vilket är en fantastisk känsla, för tänk vilken tid det skulle ta att sitta och skriva allt för hand, korrigera, ta bort, lägga till, skriva om, renskriva. Evigt tacksam är jag denna maskin som underlättar mitt kreativa flöde att rinna ut på ett digitalt papper. 

 

Steg 2
Den 1:a  september så släpps intagningsprovet på nätet. Jag är nervös, men otroligt nyfiken. Det är lika roligt som det är skrämmande. Men, ett steg i taget, bara intagningsprovet är gjort så hänger det därefter endast på en intervju och mina betyg.